suspicor ita intellēxisse interpretātōrem:
νεκρὰ γὰρ ἡ πλάνη, καὶ νεκροῦσα τὸν κεκτημένον αὐτὴν, καὶ ῥυθμίζουσα τὴν ψυχὴν τοῦ συνοδοιποροῦντος αὐτῇ ἐν ἀσελγείαις φύρεσθαι, πρὸς τὸ [[παρ᾽ ὀφθαλμοῖς] ζωῆς αἰωνίου σύμβολα] μὴ γνωρισθέντα πρὸς τοῦ ἀνθρώπου, καταλεῖψαί με τὸν θάνατον, καὶ τὴν αὐτοῦ θυγατέρα πλάνην, προσοικειῶσαι δὲ ἑαυτὸν τῇ ζωοποιῷ πίστει.
nam error (=error in theologiā?) est (similis) mortī, et eum cadāuer facit quī errat,[1] et docet animam eiius quī errat[2] ut impiīs inquinētur, ut nōn (ēvēnit ut) cognoscerem signa uītae aeternae ante oculōs meōs et reliquerem mortem et errōrem fīlium eiius et familiārem mē redderem fideī uīuificae.
[1]ad uerbum 'quī obtinet (errōrem)'.
[2]ad uerbum 'quī cum (errōre) iter facit'.
tamen utrum haec rē uērā sit sententia scrīptōris graecī nōnnihil dubitō.